2014-07-22
05:56:10
Rövardotter för en helg
Äntligen!! Sen jag för första gången såg Ronja Rövardotter har jag velat leva som hon gjorde - ute i det fria, utan uppkoppling, vid en eld som brinner hela dagarna.
Till min stora lycka fanns det gott om solmogna blåbär omkring mig!
Och eftersom Ronja åt på platta stenar när hon var ute i skogen skulle jag promt göra detsamma!
Flera av dom som var med hade hundar, och ni alla vet ju min stora kärlek till dessa pälsklädda varelser...
Senare på eftermiddagen anslöt ännu en grupp på sju personer (och tre hundar). Vi grillade en något stadigare middag och höll oss sedan runt elden hela kvällen. Jag hade fått en idé om att se solnedgången, en idé som höll mig uppe enda till 03.30 då jag insåg att stora moln hade smugit sig på och att solen inte skulle vara särskilt klar bakom dem.. Så jag kröp in i sovsäcken med ett leende på läpparna efter en dag full med skratt, prat, nya vetskaper och vänner.
Ronja.
I helgen fick jag chansen att smaka på en vardag ur Ronjas liv. Light versionen i alla fall.
Vi var en grupp på sju som i fredags kväll åkte ut till en strand vid namnet Pingston Creek. Efter några mil på väg och ytterligare några mil på gropig grusväg kom vi fram till den magiska platsen. Elden brann redan och ett par brassestolar var uppställda en bit ifrån. Där satt Justin och Scott som hade åkt ut tidigare under dagen för att reka platsen.
Klockan var strax efter åtta när vi kom dit så vi installerade våra tält en bit bort innan det blev för mörkt. När allt var på plats gjorde vi oss bekväma vid elden och bröjade grilla - med handen på hjärtat var det inte mycket annat än korv och marshmallows som grillades, dock inte tillsammans. Vi satt till långt in på småtimmarna och njöt av värmen och sprakandet från elden. Himlen var klar och det kändes som att alla universums stjärnor var rakt ovanför oss. Helt underbart vackert!
Jag vaknade lagom sent nästa dag (tog sovmorgon till tolv), de flesta var redan nere vid stranden. Med tandborste och tandkräms högst hugg tog jag en tur runt och hittade vattenfallet som några av de andra promenerat till kvällen innan. Det var dags att börja vildmarkslivet!
När jag kom ner till stranden var bara Susanne på plats (hon som hade lockat med mig på helgens äventyr), resten hade gått ut för att se vattenfallet från en annan vinkel.
En vana som jag börjat med här borta är att borsta tänderna innan frukost (det är så vi gör på jobbet), och då elden var igång började jag tillaga min frukost som fick bli ett par steka/brända ägg samt torkade kalkon skivor.
Dagen som gick bjöd på en del halvintensiva aktiviteter så som ett par turer i kanoten, hoppa från klippor och en simtur i det rätt kalla vattnet
Flera av dom som var med hade hundar, och ni alla vet ju min stora kärlek till dessa pälsklädda varelser...
Senare på eftermiddagen anslöt ännu en grupp på sju personer (och tre hundar). Vi grillade en något stadigare middag och höll oss sedan runt elden hela kvällen. Jag hade fått en idé om att se solnedgången, en idé som höll mig uppe enda till 03.30 då jag insåg att stora moln hade smugit sig på och att solen inte skulle vara särskilt klar bakom dem.. Så jag kröp in i sovsäcken med ett leende på läpparna efter en dag full med skratt, prat, nya vetskaper och vänner.
Söndagen började, trots allt, något tidigare än lördagen. Jag följde min morgonrutin innan jag anslöt till gruppen nere vid stranden. Vädret bjöd på sol och lättare regnskurar omvartannat, och det tog inte lång tid innan vi bestämde att det nog var bäst att plocka ner tälten innan de blev alltför blöta.
Det gjorde inte många knop denna dag då de flesta var både bakfulla och trötta sen förgående kväll, och redan vid 14 tyckte vi att det var dags att bege oss tillbaka till Revelstoke. Vi packade bilarna och började resan tillbaka till civilisationen.. Mitt liv i skogen var över för denna gång!
Ronja.
eller...nej,
Lisa.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Återigen grymma bilder och bra text. Kul läsning!