äventyrslysten

 

(Detta inlagg kan uppfattas som storande da jag inte har tillgang till vara tre tillagg i det svenska alfabetet)

 

 

Jag skriver alltsa fran en av lodgens datorer, enligt mitt schema skulle jag aterigen ha befunnit mig i Revelstoke for hela 6 dagars ledighet (senast det intraffade var sommaren fortfarande ung och jag levde i glada tron om att denna sommar skulle ga som taget). Men saker och ting blir inte alltid som man tankt sig, sa schemat andrades lite grann; min ledighet kortades ner till tre dagar och jag blev erbjuden att stanna har uppe for att slippa resvagen t/r till Revelstoke. Sagt och gjort - och jag angrar det inte en susning! Att vara har och helt fa bestamma mina tider (mer eller mindre, sovmorgonen varar inte langre an till 09.00 da helikoptern borjar snurra for dagen) har varit som en semester i sig. Jag har hjalpt till med diverse saker som maste goras sahar i slutet pa sasongen t.ex. inventering for att underlatta jobbet for Erin, var chef, men bortsett fran det har jag agnat dagarna at 

1. Lasa

2. Trana

3. Sola

 

Jada, aven om det snoade for inte sa lange sen sa har sommaren bestamt sig for att inte vara over riktigt an, jag utesluter min personliga asikt om denna handelse och glads istallet at att i alla fall solen ar tillbaka. Trots att jag har foljt mitt egna schema attt det svart att fa egen tid nar man ar omringad med vanner, men det har absolut kants bra att vara har for att kunna ta del av allt som hander nar man ar ledig (las: ledig och inte kvar). 

 

Om en timme rigner kobjallran for middag, mina vanner ar redan tillbaka och dukar upp allt - sjalv ska jag bege mig till klattervaggen, ta en dusch, njuta av middagen och slutligen avrunda dagen med en massage.

 

Hoppas att ni alla mar bra dar hemma i nordost!

 

vi ses igen i December :)

 

Lisa

Vattnet var rätt kallt eftersom det kom direkt från glaciären, men med 30grader ute så kändes det rätt behagligt. 
Efter lunchen så var vi faktiskt några som var tvungna att följa med ena gruppen på deras sista vandringsetapp eftersom helikoptern hem redan var full. Synd...! 


Thornington Glaciären, en av Nordamerikas äldsta glaciärisar. 

Maiko, Hilary & jag. 

Tillbaka och säkra på torra land hittade vi massor med kattguld! "Fools gold" som de säger i det här landet. 

Lisa. 

Höjdpunkterna är förstås anledningarna till varför jag fortsätter på detta spår!

Att få vara bland personer som alla är omtänksamma, hårt arbetande och rätt galna. Att få vara så pass långt bort från civilisationen att jag inte har någon som helst koll på vad som pågår i resten av världen. Att själv få utvecklas så mycket rent mentalt. Och att bli bjuden på vin som kostar 1300$ per flaska! (Ska ta reda på vilket det var också)

Lågpunkterna är självklart befintliga, såsom brist på sömn, långa och tuffa arbetsdagar och att vi är så pass isolerade som vi är. Det är svårt att ta sig iväg och hitta på något när vi endast är omringade av skog, skog och åter skog. Vintern är bra på så sätt med snön, man kan åka pulka och bygga snögubbar i timmar. 

Men, nu är det sommar och det som spelar mest roll är hur jag ser på dagen och gör det bästa av det som finns att göra. 

En annan, kanske skev, höjdpunkt är skogsbranden som pågår ca 7km från oss. Den har pågått i några dagar nu och är förtrollande! Igår cyklade jag och Hilary ner för att kolla på den under vår rast... 

Efter middag och städning samlades en större skara ur personalen och körde ner till samma plats för att beskåda elden som nu hade tilltagit lite i storlek. Dånet och sprakandet från träden som går upp i rök är fängslande, jag önskar så att min kamera kunde göra synen rättvisa..

Vi stannade ett bra tag och iakttog allt som skedde. Alla var på bra humör, det snackades, skrattades och "woooow"ades mest hela tiden. 

Det är de små glimtarna av lycka som gör mig varm inombords. 

Väl hemma kröp jag ner i min säng, någon dusch för att få bort röklukten brydde jag mig inte om. Duschar gör jag ända mer än ofta här på grund av värmen som fullkomligt sköljer över oss dagarna i ända!

Idag har varit mindre intressant och det är dags att krypa till kojs.

God natt!

Lisa. 

Dagarna här uppe på jobbet går farligt snabbt. Idag är det min sista heldag för denna tur, om knappt 24 timmar är jag på väg tillbaka till Revelstoke efter 18 dagars frånvaro. Ser fram emot att komma hem, träffa vännerna där och få komma ut lite mer på nya hojen. 

Jag ser på morgondagen med skräckblandad förtjusning. Det kommer att bli hektiskt som tusan (det är alltid lire värre bär man själv ska åka eftersom rummet ska vara redo för inkommande personal), samtidigt som jag vet att när klockan slår 12.00 kan jag släppa allt och gå på "semester". 

Idag är inte heller helt enkel, intensiv morgon, följt av en utrbliven rast innan radio samtidigt som vår matleverans kommer och sen kanske jag får en rast 16.30-18.00 då jag ska städa mitt rum och packa väskorna. 

Men istället för att besvära er mer med detta ska ni få höra om gårdagen...

Jag fick återigen smaka på friheten och flyga ut på vandring med en av grupperna. Vandringen var inte särskilt lång, 12km, men det var varmt och hela tiden i lutande riktning. Våra guider, Paul och Sue, kan sin natur och vi fick lära oss en hel del om den och om björnar (som är Pauls stora intresse). 

Bland annat att isbjörnen härstammar från grizzlybjörnen, som bestämde sig för att slå läger i snöriket vilket i som tur ledde till att den bytte färg på pälsen samt utvecklade en annan kroppsbyggnad för att anpassa sig till sin nya miljö. Det är som att vara tillbaka på dagis och Skogsmulles lektioner - fast 20 år senare. 

..som övergick till ett ganska rejält vattenfall! 

Efter en tid i skog och myggsvärmar möttes vi av denna utsikt och jag fick direkt en känsla av att ett modern Sound of Music skulle kunna utspelas här. 

Det var nu hög tid att ta av mina genomblöta skor och lufta fötterna på det varma berget. Inte långt senare dök helikoptern upp och flög oss hem. 

Lisa. 

Det har varit full rulle under dagarna, men vi har fått sovmorgon samt lugna kvällar, både denna och förgåede kväll har kurat ihop oss i sofforna och kollat på film. 

I stort sett är all städning klar, det sista som ska göras innan nästa grupp anländer (den 15e) är att bädda sängar och ställa iordning allt som ligger utspritt. Håller tummarna för att allt blir klart tidigt imorgon! 

Det är dags att släcka lyset här, morgondagen kommer att inledas med en löptur kl 07.30.

God natt! 

 

Sista klättringen innan vi nådde målet!

 

Äntligen uppe! Glad och väldigt nöjd med min första vandring någonsin. 

 

Och uppe på toppen stod vår lift hem och väntade snällt. 

 

Lisa - toppturaren!

Vi har redan avverkat den första skaran gäster och tagit emot grupp nr 2. 

Dagen innan de första gästerna kom hit fick vi "inomhus personal" turen att testa på höghöjdsbanan som är uppsatt här i skogen intill. 

Banan sitter ca 20-30m upp i luften. Alla  klättrar med hjälm på huvudet, sele runt midjan och två stycken remmar som är kopplade mellan selen och banans vajrar.

Jag kände mig rätt skakig i början men efter en stund känns allt mer säkert och det är riktigt kul att klättra omkring där uppe!

Vi höll på i ca 2-3 timmar innan de firade ner oss på marken igen och vi fick knata hem. 

Samma kväll reser sig vår area manager upp under middagen och tackar för dessa dagar och påminner oss samtidigt om att vi ännu ett möte. Detta möte blev dock lite annorlunda då vi inte skulle ha det i lodgen...

Sicket liv alltså. Detta var helt klart en dag som jag tog ett mentalt foto av och stoppade i fickan för sämre dagar. 

Lisa. 

Kollegiet för sommaren verkar vara klockrent, som förväntat efter vinters upplevelse! 

Dagen har varit lång och informativ, det är mycket som ska in i huvudet under de första dagarna. Jag är väldigt tacksam att redan känna till själva basupplägget - sen har alla sina egna vägar och sätt att sköta detaljerna. Det som har tagits in idag känns positivt! 

Och även runt denna lodge är miljön rätt fantastisk! 

En lång dag är nu avklarad och det är hög tid att vila knopp och kropp. 

Lisa. 

Det märks att våren är på väg, inte minst på sociala medier. Men även här har våren börjat teckna sig i vinterlandskapet, snön smälter från träden, solen lyser längre och en våg av trötthet har slagit över oss alla.

Tack och lov har vår ena pilot tagit med sin hund upp hit, vilken får vem som helst att le!

Sofia är redan klar för i vinter och är redan nu packad och klar att resa över Atlanten. Jag har så mycket att tacka henne för denna vinter, hon har varit den bästa vännen att ha! Och kommer säkert att fortsätta vara.

Själv kommer jag inte hem förrän den 1a maj, fast jag antar att tiden kommer gå i en rasande fart sista tiden. Jag har redan börjat tänka på vinter. Vart jag ska, vad jag ska göra och hur jag ska göra det bättre än denna vinter!

Hoppas att alla där hemma mår bra. Vi ses snart!!

Lisa

..är numera ett ljud som indikerar på at jag är "hemma". Jag är alltså tillbaka på lodgen efter en kort men intensiv veka i Revelstoke. Det har gått ett bra tag sen jag hörde av mig sist så jag ska fatta mig kort med uppdateringen.

 

Efter en lång dag på Kelownas flygplats landade jag i ett grått Stockholm, knappt 48 timmar senare var jag tillbaka på Arlanda för att åka söder ut med familjen. Sydafrika väntade snällt på oss med sköna(?) 30 grader, trevliga människor, god mat, gott vin, häftiga upplevelser, vackra miljöer och en helhäftig safari. Definitivt ett land om jag vill besöka igen. Tiden med familjen var helt klart uppskattad och jag är innerligt tacksam för denna resa!

Drygt två och en halv vecka senare var vi tillbaka i ett lika grått Sverige som vi lämnat i december 2013 - vi hade däremot fått en mycket trevligare färg i skinnet!

 

Även detta besök i Stockholm blev kortvarigt, dock hann jag med att både tvätta, träffa vänner, packa om och införskaffa en ny och förhoppningsvis mer stötsäker telefon.

 

Den 9e januari satt jag återigen på Arlanda på väg tillbaka till Kanada, jag räknade på mina flighter och insåg att jag redan varit uppe i luften 13 gånger (borträknat mitt handfulla antal helikopterturer) sen den 29e november, och då återstod fortfarande tre flighter. 

 

Jag hade cirka ett dygn i Revelstoke innan det begav sig upp till jobbet igen, där lika många som var glada att se mig var avunsjuka på min färg. Tack solen i Sydafrika! Veckan på lodgen blev minst sagt intensiv. Ett hus fullt med gäster och kunskaper som knappt hunnit sätta sig sen sist gav mig en rejäl skjuts och jag jobbade mig svettig varje dag. Kvällarna var tacksamt desto lugnare. Tyvärr låg vi lite efter i planeringen under början av vecka så först på torsdagen fick jag också ta mig upp på berget med ett gäng fantastiska kollegor (allt detta kommer i en fotad uppdatering inom..kort). Jag hade tur och fick åka ut med en grupp gäster redan på fredagen igen! En grupp med riktigt bra skidåkare så det gällade att stå på benen, och när vi kom hem igen fick jag glatt höra att min åkning hade överträffat deras förväntningar. Hah! 

 

Det var återigen lördag och dags att byta gäster och några ur personalstyrkan. Lördagar är kortsagt en dag som alla fasar för.. Och på grund av molntäcket var det svårt för helikoptrarna att lyfta och flyga ut med gästerna, så de fick snällt vänta i allrummet medans vi sprang benen av oss för att hinna bädda om sängar samt superstäda alla badrum. Sen vi fick snällt vänta på at kunna ge oss av, vilket även det tog sin lilla tid. Att vi dessutom mötte sju älgar på vägen till parkeringen gjorde ju inte resan mindre smärtfri. Då vi numera inte blir fluga till och från lodgen tar vi vägen ner i Haggi, en mindre pistmaskin av det svensk/norska märket Hägglunds. 

 

Klockan 18 på kvällen blev jag avsläppt utanför min lägenhet i Revelstoke där Sofia väntade. Våra andra vänner, G (Genevive) och Hannah var på respektives jobb. Vi unnade oss en prisvärd sushi till middag eftersom båda var på tok för trötta efter en lång arbetsdag för att ha någon inspiration till hemlagad middag. 

Väl hemma igen stupade Sofia i säng, jag höll mig vaken en stund till för att vänta på min vän Johan som skulle komma till Revelstoke samma kväll. Han kom fram kring midnatt och inte långt senare stupade även jag ner i min säng. Gott! 

Ingen av oss ställde någon väckning till söndagen vilket resulterade i en segstartad morgon och en rundtur i stan. 

Måndagen bjöd på solskens åkning och värkande ben, tisdagen likaså bortsett från att Johan lyckades åka sönder sin ena bindning så även onsdagen spenderades i stan med en rad olika stopp - såsom mataffären, banken, gymmet med flera. På torsdag var det dags att ge sig upp på berget igen, dessvärre bjuder vädret på mer sol än vanligt just nu. Alla går runt och ber efter mer snö! Ni kanske tycker att det låter konstigt, men en vecka med sol här är inte uppskattat.... Inte denna tid på året i alla fall. Och inte heller fredagen kom med någon snö..

 

Lördagen, idag alltså, startade tidigt med uppgång 05.15 för att åka till jobbet. Med ett stopp på Gothics, en närliggande lodge där jag och Kat fick hålla till ett tag i väntat på matleveransen som skulle både dit och sen upp med oss hit till Adamants. Jag kan bara säga att hela kroppen värker efter en veckas åkning samt dubbla på- och avladdningar av den matleverans som kommer en gång i veckan. Maten räcker för att fylla över 50 hungriga magar fyra gånger om dagen varje vecka, så det är minst sagt mycket mat vid varje leverans..

 

Klockan är 17.50 och det är hög tid för mig att duscha och byta om till kvällens middag - lyckligtvis ska jag hjälpa till i köket så jag behöver inte vara påklistrat trevlig inför gästerna!!

 

Ovanstående text skrev jag för ca vå veckor sedan... Någonting oväntat hände och jag har inte kunnat göra något förrän nu - när jag är tillbaka i Revelstoke.

 

De två veckorna rusade förbi med några riktitgt bra heli ski turer och massa skratt med kollegorna.

Väl hemma igen har jag och Sofia räknat lite och inser att vi bara har tre omgångar kvar på respektive lodge. Sen är det redan slut!! Allt svishar förbi med en hejdlös fart... Lika snabbt trängde sig ångesten på när vi båda började kolla flyg hem... 

 

 

Då jag redan vet att lördagen kommer att bli en minst sagt lång och eventfull dag så vill jag göra er uppdaterade på vad som händer här på 955 höjdmeter. 

 

Denna dag började något tidigare än gågna dagar då alla skulle deltra på morgon stretchen. Kul tyckte jag, Bra tyckte andra. Stelt tyckte nog de flesta - då i kroppen, inte mentalt. Kollegorna jag har omkring mig är i flesta fall helt klockrena, unga som äldre! Jag har fattat oerhört bra tyckte för majoriteten, de andra lär jag känna tids nog. Ingen stress.

 

Varje morgon blir vi bortskämda med en riktigt frukostbuffé, utbudet varierar lite från dag till dag. 

Gröt, fruktsallad, ägg i olika former, bröd, müsli och olika typer av varm mat finna alltd att tillgå.

 

 

Vi har haft grymt många genomgångar och utbildningar av olika slag, bla bransäkerhet, helikoptervett, radio-avlyssning (i samma klass som FRA), lavinsäkerhet, utryckningsplaner och lite annat. Med andra ord är det mycket information som ska in. Och information som ska bearbetas och förhoppningsvis aldrig, aldrig, aldrig behöva användas. 

 <- mitt jobb & hem för största delen denna vinter.

 

 

Meen, vi får inte glömma alla delar på denna anläggning som också ska hållas efter innan de första gästerna kommer hit. På måndag. Om två dagar. 

Om två dagar tar vi emot en drös Österrikare, vänner till ett par av guiderna på plats. Inte nog med att folk i min närhet på fullt allvar än blandar ihop Sverige och Schwiez, de skedde också ett missförstånd personalen emellan hurvida de nästkommande gästerna vad från Österrike eller Australien - Austrians eller Aussies. 

Har jag förresen nämnt att jag är enda svensk på plats? Och tydligen har jag fått i uppdrag att översätta l"lite text" gällande deras truck/plogbil (se bild i tidigare inlägg) då den tydligen är tillverkad i något skandinaviskt land. Riktigt vilket visste de inte säkert. 

 

Det enda som jag nog aldrig blir mätt på här är utsikten... Förviss har jag putsat lampor halva dagen, men med denna utsikt kan jag nog gå med på att göra det mesta. 

 

 

Imorgon ska vi alla ut och åka, för första gången. Med guide och allt. Vi ska dessutom nyttja våra teoretiska lavinkunskaper rent praktiskt. Vi kommer också bli bedömda på vår åkning, om en kan följa med gruppen i ett bra tempo. No need to say att det är en smått nervös, och självklart laddad, Lisa som släcker för dagen.

 

Hoppas på lite fler in-action-bilder under morgon dagen. Min kamera är dessvärre storlek XL och passar inte i de ryggsäckar som vi blivit tilldelade..

 

vad kvällen bjuder på vet vi inte helt klart än, något festligt inslag blir det helt klart ör att lätta på stämningen innan vi får besök.

 

Natti!

 

Lisa.