äventyrslysten

Jag har alltid tyckt att det är roligt att resa. Jag tycker fortfarande att det är roligt att resa, såvida allting går utan problem. 

Idag tycker jag inte om att resa. Idag blev det lite krångel på vägen till resan. 

 

En orolig natt med fasa för att försova mig till bussen som avgick 05.45. 

En kort powernap på bussen som anlände till Kelowna Airport 08.15. 

 

Fick checka in trots att jag var flera timmar för tidig för min flight.

Väl igenom alla säkerhetskontroller satte jag mig vid gaten och väntade på min tur medans de landade och laddade flera andra flyg. 11.30, 15min innan ombordstigning fick jag reda på att min flight var inställd...

 

 

Jag har blivit ombokad till en annan flight via Vancouver och London, med kortare stopp än tidigare resa. Och den avgår nu 16.10......

 

 

Lisa.

 

17 dagar efter ankomst är det dags för avresa. Det har minst sagt varit 17 fartfyllda dagar. Tre dagar på berget. Tolv dagar på jobbet. En dag körandes t/r till Salmon Arm för att få mitt SIN-nummer (något som jag behöver för att få jobba här). Samt idag, resandes över atlanten, via USA & Paris. 

Som ni säkert misstänker så ska det bli skönt att komma hem och sova.. Innan det är dags för nästa långresa; Sydafrika med familjen!

 

Jag kommer helt klart att sakna Revelstoke och CMH. Dagarna på lodgen har varit långt över förväntan! Jag visste att det skulle vara bra, men jag har ofta svårt att förvänta mig saker från något som jag aldrig upplevt tidigare. Det är stor skillnad från mina tidigare vintrar, allt är annorlunda. Framförallt levnadsstandarden. Att inte bo varandra, utan att tom få ha sitt eget rum. Att det snöar, nästan, konstant. Att få åka skidor med gästerna på betald arbetstid. Att bli serverad frukost, lunch, afternoon tea och middag varje dag. Som tur är, så finns det både gym, längdskidor och möjlighet till heliskiing på plats. 

 

Apropå heliskiing så fick jag följa med våra gäster förra veckan! Det fanns några platser över på torsdagen, jag var lyckligt lottad som fick följa med. Det var det bästa jag har gjort på länge, snön var helt makalös, terrängen var utmanande men inte omöjlig och sällskapet var en drös glada österrikare.

 

 

Det är snarrt dags för mig att gå ombord på flyget till från Kelowna. Första stoppet blir i Seattle på 2,5 timmar. Därefter blir det en tur över atlanten till Paris där jag kommer att spendera 4,5 timmar.. Sen, sen kommer jag hem till Arlanda och Stockholm. Landar 18.30 svensk tid, från dörr till dörr räknar jag med en resa på cirka 30 timmar.. 

 

 

Vi ses snart familjen!

Lisa.

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag redan vet att lördagen kommer att bli en minst sagt lång och eventfull dag så vill jag göra er uppdaterade på vad som händer här på 955 höjdmeter. 

 

Denna dag började något tidigare än gågna dagar då alla skulle deltra på morgon stretchen. Kul tyckte jag, Bra tyckte andra. Stelt tyckte nog de flesta - då i kroppen, inte mentalt. Kollegorna jag har omkring mig är i flesta fall helt klockrena, unga som äldre! Jag har fattat oerhört bra tyckte för majoriteten, de andra lär jag känna tids nog. Ingen stress.

 

Varje morgon blir vi bortskämda med en riktigt frukostbuffé, utbudet varierar lite från dag till dag. 

Gröt, fruktsallad, ägg i olika former, bröd, müsli och olika typer av varm mat finna alltd att tillgå.

 

 

Vi har haft grymt många genomgångar och utbildningar av olika slag, bla bransäkerhet, helikoptervett, radio-avlyssning (i samma klass som FRA), lavinsäkerhet, utryckningsplaner och lite annat. Med andra ord är det mycket information som ska in. Och information som ska bearbetas och förhoppningsvis aldrig, aldrig, aldrig behöva användas. 

 <- mitt jobb & hem för största delen denna vinter.

 

 

Meen, vi får inte glömma alla delar på denna anläggning som också ska hållas efter innan de första gästerna kommer hit. På måndag. Om två dagar. 

Om två dagar tar vi emot en drös Österrikare, vänner till ett par av guiderna på plats. Inte nog med att folk i min närhet på fullt allvar än blandar ihop Sverige och Schwiez, de skedde också ett missförstånd personalen emellan hurvida de nästkommande gästerna vad från Österrike eller Australien - Austrians eller Aussies. 

Har jag förresen nämnt att jag är enda svensk på plats? Och tydligen har jag fått i uppdrag att översätta l"lite text" gällande deras truck/plogbil (se bild i tidigare inlägg) då den tydligen är tillverkad i något skandinaviskt land. Riktigt vilket visste de inte säkert. 

 

Det enda som jag nog aldrig blir mätt på här är utsikten... Förviss har jag putsat lampor halva dagen, men med denna utsikt kan jag nog gå med på att göra det mesta. 

 

 

Imorgon ska vi alla ut och åka, för första gången. Med guide och allt. Vi ska dessutom nyttja våra teoretiska lavinkunskaper rent praktiskt. Vi kommer också bli bedömda på vår åkning, om en kan följa med gruppen i ett bra tempo. No need to say att det är en smått nervös, och självklart laddad, Lisa som släcker för dagen.

 

Hoppas på lite fler in-action-bilder under morgon dagen. Min kamera är dessvärre storlek XL och passar inte i de ryggsäckar som vi blivit tilldelade..

 

vad kvällen bjuder på vet vi inte helt klart än, något festligt inslag blir det helt klart ör att lätta på stämningen innan vi får besök.

 

Natti!

 

Lisa.