äventyrslysten

I tisdags släppte de ut mig från lodgen och lät mig komma tillbaka till civilisationen. Men även denna gång är smaken av frihet kortvarig, 48h i Revelstoke innan det bär av upp igen. 

Ett tag funderade jag på om jag skulle stanna på lodgen för att slippa resvägen fran och tillbaka, men jag är mycket nöjd med mitt beslut om att ta mig där ifrån och träffa vännerna här istället. 

Under min tid på lodgen verkar det dessutom som att vi har fått fler som vill dela trädgården utanför huset!

Mamma och två baby svartbjörn satt i trädet och käkade vad det nu är för frukt som växer där. 

Häftigt tycker jag. Läskigt tycker andra. 

Lisa 

Idag tog jag tillfället i akt att scrolla igenom P1s lista över årets sommarpratare - lotten föll direkt på en halvt långväga släkting, Oskar Kihlborg.

 

En något större och mer etablerad äventyrare än mig, men med ett lika instresse för att upptäcka nya platser.

Hans sommarprat gjorde mig mer motiverad till att ge mig av och se andra hörn av världen. Bo i tält. Känna att jag lever.

 

Dagarna uppe på jobbet börjar flyta ihop till en enda massa och med handen på hjärtat börjar jag bli rätt uttråkad. Jag behöver mer spänning för att stimuleras! Var dag tänker jag tillbaka på familjens resa till Sydafrika och allt spännande som vi upplevde där. Samtidigt börjar jag sukta väldigt mycket efter vinter nu, jag har insett att sommar nog inte riktigt är min grej. I alla fall inte i mer än tre månader. Jag trivs i kylan, bland snöflingor och vänner.  

 

 

 

Tack Oskar för ett väldigt bra sommarprat, jag lovar att äta mindre rött kött, äventyra mer och sträva efter att leva varje dag!

”Det roliga med äventyr är att man aldrig riktigt vet vad som kommer att hända.”

 

Lisa.

Vattnet var rätt kallt eftersom det kom direkt från glaciären, men med 30grader ute så kändes det rätt behagligt. 
Efter lunchen så var vi faktiskt några som var tvungna att följa med ena gruppen på deras sista vandringsetapp eftersom helikoptern hem redan var full. Synd...! 


Thornington Glaciären, en av Nordamerikas äldsta glaciärisar. 

Maiko, Hilary & jag. 

Tillbaka och säkra på torra land hittade vi massor med kattguld! "Fools gold" som de säger i det här landet. 

Lisa. 

Höjdpunkterna är förstås anledningarna till varför jag fortsätter på detta spår!

Att få vara bland personer som alla är omtänksamma, hårt arbetande och rätt galna. Att få vara så pass långt bort från civilisationen att jag inte har någon som helst koll på vad som pågår i resten av världen. Att själv få utvecklas så mycket rent mentalt. Och att bli bjuden på vin som kostar 1300$ per flaska! (Ska ta reda på vilket det var också)

Lågpunkterna är självklart befintliga, såsom brist på sömn, långa och tuffa arbetsdagar och att vi är så pass isolerade som vi är. Det är svårt att ta sig iväg och hitta på något när vi endast är omringade av skog, skog och åter skog. Vintern är bra på så sätt med snön, man kan åka pulka och bygga snögubbar i timmar. 

Men, nu är det sommar och det som spelar mest roll är hur jag ser på dagen och gör det bästa av det som finns att göra. 

En annan, kanske skev, höjdpunkt är skogsbranden som pågår ca 7km från oss. Den har pågått i några dagar nu och är förtrollande! Igår cyklade jag och Hilary ner för att kolla på den under vår rast... 

Efter middag och städning samlades en större skara ur personalen och körde ner till samma plats för att beskåda elden som nu hade tilltagit lite i storlek. Dånet och sprakandet från träden som går upp i rök är fängslande, jag önskar så att min kamera kunde göra synen rättvisa..

Vi stannade ett bra tag och iakttog allt som skedde. Alla var på bra humör, det snackades, skrattades och "woooow"ades mest hela tiden. 

Det är de små glimtarna av lycka som gör mig varm inombords. 

Väl hemma kröp jag ner i min säng, någon dusch för att få bort röklukten brydde jag mig inte om. Duschar gör jag ända mer än ofta här på grund av värmen som fullkomligt sköljer över oss dagarna i ända!

Idag har varit mindre intressant och det är dags att krypa till kojs.

God natt!

Lisa.