äventyrslysten

För exakt ett år sedan satt jag på en av många Greyhoundbussar med kurs mot Revelstoke, för första gången. 

Det var många känslor som fanns i kroppen då; förväntansfull, trött, spänd och väldigt glad - äntligen!

Efter idag infinner sig samma känslor i samma kropp, för idag öppnade berget och det var fritt fram för alla snöglada att ge sig upp! Äntligen. Snömängden var bättre än förväntat, sällskapet strålande och så även eftermiddagssolen. Lärdomen jag tar med mig till morgondagen är dock: det går inte att klä sig för varmt. Med -20  och blåst blir det lätt kallt, överallt. Men de är så fantastiskt vackert här och att få stå på brädan igen är...priceless. 

 

Jag är tillbaka där allt började i vintras, CMH Adamants.

Efter några veckors ledig- och rastlöshet i Revelstoke tog vardagen ny fart och jag har besökt fler platser under de senaste 10 dagarna än vad jag gjorde under hela vintern(om man räknar den tiden jag spenderade i Kanada).

Måndagen den 6e oktober packade jag en väska och åkte till Skaha tillsammans med två tjejer från sommarens jobb. Skaha är beläget Pentiction, som tillhör välkända Okanagan Valley (Kanadas kanske mest kända vindistrikt..?). Men vi var inte där för att sippa vin utan för att klättra!

Fick se helt fantstiska platser och utmana mina klätterkunskaper rejält, försökte komma på en bra översättning på "jävlar anamma" men utan större lycka.

Vår tripp varade i dagarna tre, vilket i sig är ganska kort men min kropp var helt klart mör efter klättrandet.

 

Torsdag morgon vaknade jag med ett sms från min sommar chef (Erin), det löd (på engelska förstås): 

Kort och koncist. Efter lite övervägade och en frukost senare bestämde jag mig för att ja för tusan, klart jag ska med! Så på 40min packade jag om min väska, duschade och trippelkollade att spis och element var av. Klart - dags för avfärd! Vi gjorde ett kort stopp i Kamloops, där Erin hade en anställningsintervju, fyllde kaffemuggarna och lunchpåsarna. Ingen tid att förlora, ville ju helst inte fastna i rusningstrafiken. Såg många vackra berg och områden genom vindrutan medan vi susade fram på vägarna. 

 

Vi kom fram till Richmond (del av Vancouver) vid middagstid, väldigt passande då de vi bodde hos hade maten färdig när vi klev innanför dörren.

Fredagen var väldigt slöstartad, enligt mig som var extremt sugen på att se vad Vancouver hade att erbjuda, det slutade med att jag tog färjan över till Victoria och hälsade på Lynnea (kollega och respartner från i vintras). Hon visade mig runt delar av staden och strax innan jag var tvungen att ta helikoptern tillbaka till Vancouver såg vi ett par späckhuggare som lekte runt utanför kusten. Den du syrran!

Ja, resan tillbaka var något bekvämare och kortare än ditresan. Det är helt fantastiskt vilka upplevelser livet bjuder på!

 

Lördagen ägnade jag åt att promenera omkring i Yaletown och på Granville Island, hittils den bästa sida Vancouver har visat. Vädret var fantastiskt och Yaletown påminner om Hammarby Sjöstad bara något större. 

Spenderade i princip hela dagen i stan vilket var märkbart när jag kom "hem", var helt slut i huvudet och behövde andas friskluft mer än någonsin!

 

Söndagen hade sina glimtar men Vancouver har inte riktigt tagit mig med storm, hade förväntat mig mer efter allt fantastiskt jag hört om stan. Ändå tog jag åt mig av de tips jag fick från alla håll och kanter om platser jag borde besöka (bortsett från museum). Att få tag på frukost blev denna morgon en upptäcksfärd i sig, men tillsist hittade jag det rekommenderade Belgard Kitchen och gissa om det var värt promenaden! 

Efter lite mer promenerande kom jag fram till Pigeon Park, en marknad för de hemlösa i Vancouver som försöjde sig på att sälja alla möjliga saker. Det var som en knäpp framför ögonen och det visade en väldigt rolig och fin sida av vad människor tar sig till för att försörja sig. Marknaden hade börjat som en protest 2010 då staten ville "städa" upp gatorna från uteliggarna, vilket i sin tur ledde till att ett par organisatörer anordnade marknaden mellan Hasting St och Cordova och lyckades få rätt till att inget polisväsende hade rätt att köra bort människorna från denna plats. High five till medmänskligheten!

Efter mer promenerande, kaffedrickande och tågresande bestämde jag mig för att åka till huset i Richmond där det serverades Thanksgiving-kalkon. Mitt livs första Thanksgiving firande (slående likt juldagsfirandet hos mormor) var både gott och underhållande - kanske lite väl mycket av de båda då jag missade min buss tillbaka till Revelstoke som avgick 06.30 måndag morgon....blev fast i Vancouver ännu en dag vilket inte var helt enligt planerna. Efter mycket fix och trix fick jag tag på en resa hem tolv timmar senare.. En bussresa som jag helst hade velat sova mig igenom men hölls vaken på grund av pratglada medresenärer. Klockan 04.30 la jag huvudet på kudden och somnade.

 

Det är tisdag morgon och klockan är strax efter 10 när jag vaknar av att min chef från i vintras (Sherri) knackar på min dörr för att upplysa mig om att det är dags att bege oss upp till lodgen. Yrvaken och ursäktande vänder jag upp och nerpå min resväska för att på nytt fylla den med en annan laddning kläder och tillbehör. 

Ut på vägarna igen alltså!

 

Och ja, nu är vi här. På lodgen där allting en gång började, cirka ett år efter anställningsintervjun jag hade med Sherri. 

Det är inte mycket som händer här, även fast det kanske borde gå i högre tempo, lodgen har varit stängd sen i april och det är dags at rusta upp den inför vintern. Så damm ska avlägsnas, märken ska bort, mattor ska tvättas, badkar ska skrubbas, köket ska byggas ihop (haft en målare här i tre månader). Stället ska vara skinande rent innan december! Jag har ytterligare fyra dagar på mig att fullfölja detta projekt. 

 

Och sen trodde ni förstås att det var slut på flängande och äventyr, men icke! Inget är 100% än så jag vågar inte riktigt lämna några detaljer, förhoppningsvis får jag reda på mer under veckan, men det kan hända att jag hänger med flyttfåglarna söderut på lördag.

Håll tummarna!

 

Kramar i massor

Lisa.

 

 

Vid närmare eftertanke kom jag på att jag ändå hann med en hel del under mina "rastlösa" veckor:

- Det anordnades cykeldag och grillkväll med alla CMH anställda

- Fick uppleva en extremt blöt och blåsig hajk i Eagle Pass med några vänner

- Har varit på marknaden nästan varje lördag för att stötta min vän som säljer fantistiska bakverk!

- Klättrat vid Begbie Bluffs, strax utanför Revelstoke

- Träffat en drös med nya vänner i Revelstoke, de flesta från Tyskland, ett par killar från Australien samt en britt.

- Agerat hund- & kattvakt i en vecka. 

- Har tältat vid Columbia River (som flyter genom Revelstoke ner till Portland i USA)

- En intressegnista för fiske har tänts

- Åkte upp och promenerade omkring på Mount Revelstoke med mina nyvunna vänner

-  Vart på två vinterpeppande filmer!

- Anmält mig till en 1års massage utbildning i Umeå, med start januari 2015!

 

 

(Detta inlagg kan uppfattas som storande da jag inte har tillgang till vara tre tillagg i det svenska alfabetet)

 

 

Jag skriver alltsa fran en av lodgens datorer, enligt mitt schema skulle jag aterigen ha befunnit mig i Revelstoke for hela 6 dagars ledighet (senast det intraffade var sommaren fortfarande ung och jag levde i glada tron om att denna sommar skulle ga som taget). Men saker och ting blir inte alltid som man tankt sig, sa schemat andrades lite grann; min ledighet kortades ner till tre dagar och jag blev erbjuden att stanna har uppe for att slippa resvagen t/r till Revelstoke. Sagt och gjort - och jag angrar det inte en susning! Att vara har och helt fa bestamma mina tider (mer eller mindre, sovmorgonen varar inte langre an till 09.00 da helikoptern borjar snurra for dagen) har varit som en semester i sig. Jag har hjalpt till med diverse saker som maste goras sahar i slutet pa sasongen t.ex. inventering for att underlatta jobbet for Erin, var chef, men bortsett fran det har jag agnat dagarna at 

1. Lasa

2. Trana

3. Sola

 

Jada, aven om det snoade for inte sa lange sen sa har sommaren bestamt sig for att inte vara over riktigt an, jag utesluter min personliga asikt om denna handelse och glads istallet at att i alla fall solen ar tillbaka. Trots att jag har foljt mitt egna schema attt det svart att fa egen tid nar man ar omringad med vanner, men det har absolut kants bra att vara har for att kunna ta del av allt som hander nar man ar ledig (las: ledig och inte kvar). 

 

Om en timme rigner kobjallran for middag, mina vanner ar redan tillbaka och dukar upp allt - sjalv ska jag bege mig till klattervaggen, ta en dusch, njuta av middagen och slutligen avrunda dagen med en massage.

 

Hoppas att ni alla mar bra dar hemma i nordost!

 

vi ses igen i December :)

 

Lisa

I tisdags släppte de ut mig från lodgen och lät mig komma tillbaka till civilisationen. Men även denna gång är smaken av frihet kortvarig, 48h i Revelstoke innan det bär av upp igen. 

Ett tag funderade jag på om jag skulle stanna på lodgen för att slippa resvägen fran och tillbaka, men jag är mycket nöjd med mitt beslut om att ta mig där ifrån och träffa vännerna här istället. 

Under min tid på lodgen verkar det dessutom som att vi har fått fler som vill dela trädgården utanför huset!

Mamma och två baby svartbjörn satt i trädet och käkade vad det nu är för frukt som växer där. 

Häftigt tycker jag. Läskigt tycker andra. 

Lisa 

Vattnet var rätt kallt eftersom det kom direkt från glaciären, men med 30grader ute så kändes det rätt behagligt. 
Efter lunchen så var vi faktiskt några som var tvungna att följa med ena gruppen på deras sista vandringsetapp eftersom helikoptern hem redan var full. Synd...! 


Thornington Glaciären, en av Nordamerikas äldsta glaciärisar. 

Maiko, Hilary & jag. 

Tillbaka och säkra på torra land hittade vi massor med kattguld! "Fools gold" som de säger i det här landet. 

Lisa. 

Höjdpunkterna är förstås anledningarna till varför jag fortsätter på detta spår!

Att få vara bland personer som alla är omtänksamma, hårt arbetande och rätt galna. Att få vara så pass långt bort från civilisationen att jag inte har någon som helst koll på vad som pågår i resten av världen. Att själv få utvecklas så mycket rent mentalt. Och att bli bjuden på vin som kostar 1300$ per flaska! (Ska ta reda på vilket det var också)

Lågpunkterna är självklart befintliga, såsom brist på sömn, långa och tuffa arbetsdagar och att vi är så pass isolerade som vi är. Det är svårt att ta sig iväg och hitta på något när vi endast är omringade av skog, skog och åter skog. Vintern är bra på så sätt med snön, man kan åka pulka och bygga snögubbar i timmar. 

Men, nu är det sommar och det som spelar mest roll är hur jag ser på dagen och gör det bästa av det som finns att göra. 

En annan, kanske skev, höjdpunkt är skogsbranden som pågår ca 7km från oss. Den har pågått i några dagar nu och är förtrollande! Igår cyklade jag och Hilary ner för att kolla på den under vår rast... 

Efter middag och städning samlades en större skara ur personalen och körde ner till samma plats för att beskåda elden som nu hade tilltagit lite i storlek. Dånet och sprakandet från träden som går upp i rök är fängslande, jag önskar så att min kamera kunde göra synen rättvisa..

Vi stannade ett bra tag och iakttog allt som skedde. Alla var på bra humör, det snackades, skrattades och "woooow"ades mest hela tiden. 

Det är de små glimtarna av lycka som gör mig varm inombords. 

Väl hemma kröp jag ner i min säng, någon dusch för att få bort röklukten brydde jag mig inte om. Duschar gör jag ända mer än ofta här på grund av värmen som fullkomligt sköljer över oss dagarna i ända!

Idag har varit mindre intressant och det är dags att krypa till kojs.

God natt!

Lisa. 

Om några dagar kommer jag längta efter att få vara ledig igen, och den gången kommer det verkligen att bli kort! Fyra dagar, varav två halvdagars resande, för att vara exakt. Förhoppningvis har jag lite fler vänner i stan och kanske, kanske lite mer energi för att göra saker. 

Klockan börjar bli lagom sent och det är dags att tacka för denna tisdag. 

God natt!

Lisa. 

I helgen fick jag chansen att smaka på en vardag ur Ronjas liv. Light versionen i alla fall. 

Vi var en grupp på sju som i fredags kväll åkte ut till en strand vid namnet Pingston Creek. Efter några mil på väg och ytterligare några mil på gropig grusväg kom vi fram till den magiska platsen. Elden brann redan och ett par brassestolar var uppställda en bit ifrån. Där satt Justin och Scott som hade åkt ut tidigare under dagen för att reka platsen. 

Klockan var strax efter åtta när vi kom dit så vi installerade våra tält en bit bort innan det blev för mörkt. När allt var på plats gjorde vi oss bekväma vid elden och bröjade grilla - med handen på hjärtat var det inte mycket annat än korv och marshmallows som grillades, dock inte tillsammans. Vi satt till långt in på småtimmarna och njöt av värmen och sprakandet från elden. Himlen var klar och det kändes som att alla universums stjärnor var rakt ovanför oss. Helt underbart vackert! 

Jag vaknade lagom sent nästa dag (tog sovmorgon till tolv), de flesta var redan nere vid stranden. Med tandborste och tandkräms högst hugg tog jag en tur runt och hittade vattenfallet som några av de andra promenerat till kvällen innan. Det var dags att börja vildmarkslivet! 

Söndagen började, trots allt, något tidigare än lördagen. Jag följde min morgonrutin innan jag anslöt till gruppen nere vid stranden. Vädret bjöd på sol och lättare regnskurar omvartannat, och det tog inte lång tid innan vi bestämde att det nog var bäst att plocka ner tälten innan de blev alltför blöta. 

Det gjorde inte många knop denna dag då de flesta var både bakfulla och trötta sen förgående kväll, och redan vid 14 tyckte vi att det var dags att bege oss tillbaka till Revelstoke. Vi packade bilarna och började resan tillbaka till civilisationen.. Mitt liv i skogen var över för denna gång! 

Tanken var att jag skulle åka imorgon bitti men det blir sällan som planerat så kag åker redan ikväll!

Som någon artist sjöng för länge sen - ain't no rest for the wicked. 

Dagen i sig har varit full fart framåt, vaknade 05.45 (trekvart innan planerat), packa ur mig ur mitt rum, tog mig upp till köket där de flesta av mina med arbetare var antingen fnissiga eller knäpptysta (beroende av nivån på bakfylla). Även arbetet satte igång tidigare än schemalagt och vi kan kort och gott säga att jag har städat mig svettig i tre timmar non-stop. 

Klockan 12.00 var vi fyra glada vänner som lämnade lodgen för denna gång. 

 

Nu är det dags för nya äventyr! Ses snart,

Lisa. 

Dagarna här uppe på jobbet går farligt snabbt. Idag är det min sista heldag för denna tur, om knappt 24 timmar är jag på väg tillbaka till Revelstoke efter 18 dagars frånvaro. Ser fram emot att komma hem, träffa vännerna där och få komma ut lite mer på nya hojen. 

Jag ser på morgondagen med skräckblandad förtjusning. Det kommer att bli hektiskt som tusan (det är alltid lire värre bär man själv ska åka eftersom rummet ska vara redo för inkommande personal), samtidigt som jag vet att när klockan slår 12.00 kan jag släppa allt och gå på "semester". 

Idag är inte heller helt enkel, intensiv morgon, följt av en utrbliven rast innan radio samtidigt som vår matleverans kommer och sen kanske jag får en rast 16.30-18.00 då jag ska städa mitt rum och packa väskorna. 

Men istället för att besvära er mer med detta ska ni få höra om gårdagen...

Jag fick återigen smaka på friheten och flyga ut på vandring med en av grupperna. Vandringen var inte särskilt lång, 12km, men det var varmt och hela tiden i lutande riktning. Våra guider, Paul och Sue, kan sin natur och vi fick lära oss en hel del om den och om björnar (som är Pauls stora intresse). 

Bland annat att isbjörnen härstammar från grizzlybjörnen, som bestämde sig för att slå läger i snöriket vilket i som tur ledde till att den bytte färg på pälsen samt utvecklade en annan kroppsbyggnad för att anpassa sig till sin nya miljö. Det är som att vara tillbaka på dagis och Skogsmulles lektioner - fast 20 år senare. 

..som övergick till ett ganska rejält vattenfall! 

Efter en tid i skog och myggsvärmar möttes vi av denna utsikt och jag fick direkt en känsla av att ett modern Sound of Music skulle kunna utspelas här. 

Det var nu hög tid att ta av mina genomblöta skor och lufta fötterna på det varma berget. Inte långt senare dök helikoptern upp och flög oss hem. 

Lisa. 

 

Sista klättringen innan vi nådde målet!

 

Äntligen uppe! Glad och väldigt nöjd med min första vandring någonsin. 

 

Och uppe på toppen stod vår lift hem och väntade snällt. 

 

Lisa - toppturaren!

Vi har redan avverkat den första skaran gäster och tagit emot grupp nr 2. 

Dagen innan de första gästerna kom hit fick vi "inomhus personal" turen att testa på höghöjdsbanan som är uppsatt här i skogen intill. 

Banan sitter ca 20-30m upp i luften. Alla  klättrar med hjälm på huvudet, sele runt midjan och två stycken remmar som är kopplade mellan selen och banans vajrar.

Jag kände mig rätt skakig i början men efter en stund känns allt mer säkert och det är riktigt kul att klättra omkring där uppe!

Vi höll på i ca 2-3 timmar innan de firade ner oss på marken igen och vi fick knata hem. 

Samma kväll reser sig vår area manager upp under middagen och tackar för dessa dagar och påminner oss samtidigt om att vi ännu ett möte. Detta möte blev dock lite annorlunda då vi inte skulle ha det i lodgen...

Sicket liv alltså. Detta var helt klart en dag som jag tog ett mentalt foto av och stoppade i fickan för sämre dagar. 

Lisa. 

Kollegiet för sommaren verkar vara klockrent, som förväntat efter vinters upplevelse! 

Dagen har varit lång och informativ, det är mycket som ska in i huvudet under de första dagarna. Jag är väldigt tacksam att redan känna till själva basupplägget - sen har alla sina egna vägar och sätt att sköta detaljerna. Det som har tagits in idag känns positivt! 

Och även runt denna lodge är miljön rätt fantastisk! 

En lång dag är nu avklarad och det är hög tid att vila knopp och kropp. 

Lisa. 

Jag firar detta med att baka en rabarberpaj till kanadensarna som bor i huset, samt påbörja en alkoholfri månad (ja pappa, jag kommer bli tvungen att neka även de dyra vinerna)! Med mig på tåget har jag en nyfunnen kollega samt en vän från i vintras som precis avklarat sin "vita månad". Den första augusti kommer jag att belöna mig själv med ett par nya solglasögon. Om detta löfte nu håller.  

Så nu vet ni vad som händer på denna sida av Atlanten! 

Idag har jag som utlovat firat min syster med en glass och en cykeltur. 

Efter avslutad glass tog Genevieve och jag en tur i hennes bil, längs dammen till en klockren plats för att se solnedgången. Denna damm åkte jag förbi för att komma till lodgen under vintern. Rätt vackert! 

Lisa

Jag sitter hemma vid köksbordet, en kopp kaffe på min högra sida, en skål med yoghurt på min vänstra. Det har regnat till och från under morgonen så mesta dels av dagen har spenderarts inhomhus. 

 

Denna fredag började med crêpesbrunch hemma hos en av mina vänner, vi var tre stycken i köket som samtidigt gjorde i ordning olika fyllnader, röror och pannkakor. En salt och en söt kombo trollades fram - och våra två gäster blev vädigt nöjda med restultatet! 

 

Inte långt senare satt jag återigen ner med en kopp i handen, denna gång på lokal och med annat sällskap. 

Min vän rumskompis från i vintras, Genevieve, är kvar i Revelstoke och är ledig från båda sina jobb idag.

Vi snackade på ett ganska bra tag om vad som händer i livet just nu, tiden som har varit och tiden som kommer.

Just när vi skulle bege oss av föll de första regndropparna till marken... Perfekt.. 

Jag gav mig upp på cykeln och trampade hem i ett allt mer tilltagande regnfall. Fördelen med att bo i en småstad är att du hinner en bra bit på ganska kort tid, så jag lyckades komma innanför dörrarna innan de riktigt stora dropparna börjde falla. 

 

Idag har jag inte knäppt så många bilder, men istället kan jag bjuda på det som hunnit upplevas fram tills idag;

 

 

 

Vi har under de senaste tre veckorna gått på asfalt och åkt på is, men idag bröts den onda förtrollningen och det har äntligen börjat snöa igen! Inga kopiösa mängder än, men i slutet av veckan kommer det att ha hunnit lägga sig  en rätt bra bas med nysnö. Alla går runt med ett stort leende på läpparna och folk i backen är mer hjälpsamma och positiva än bara ett par dagar sen. Tänk vad lite väderomväxling kan göra med humöret. 

Det är fortfarande kallt som tusan, men vad gör det när allt runtomkring kläs i vitt och leenden?!

 

Igår fyllde en av mina kollegor år, så jag och några vänner överraskade henne med ballonger och paket på en av barerna. Lyckligtvis slutade kvällen tidigt, så när jag tittade ut genom fönstret imorse tog det inte lång tid innan kläderna var på och jag var på väg till bussen med Sofia och Johan i släptåg. Är grymt glad för Johans skull eftersom han åker hem om en vecka och har än så länge inte åkt annat än pist och jobbar på solbrännan. Sen i lördags har han inte pratat om annat än bristen på snö, så vad är bättre än att få en rejäl dos med snö innan man återvänder till ett grått och regningt Stockholm.

 

Appropå återvändo har jag inte kommit särskilt långt i mina planer för sommaren.. Något som jag måste börja tänka på denna vecka eftersom dagarna på lodgen inte ger mycket utrymme för att sitta ner och planera sin framtid, och nästa gång jag är tillbaka till denna stillsamma lägenhet och livsstil är det redan mars!

 

 

 

Lisa.