äventyrslysten

..är numera ett ljud som indikerar på at jag är "hemma". Jag är alltså tillbaka på lodgen efter en kort men intensiv veka i Revelstoke. Det har gått ett bra tag sen jag hörde av mig sist så jag ska fatta mig kort med uppdateringen.

 

Efter en lång dag på Kelownas flygplats landade jag i ett grått Stockholm, knappt 48 timmar senare var jag tillbaka på Arlanda för att åka söder ut med familjen. Sydafrika väntade snällt på oss med sköna(?) 30 grader, trevliga människor, god mat, gott vin, häftiga upplevelser, vackra miljöer och en helhäftig safari. Definitivt ett land om jag vill besöka igen. Tiden med familjen var helt klart uppskattad och jag är innerligt tacksam för denna resa!

Drygt två och en halv vecka senare var vi tillbaka i ett lika grått Sverige som vi lämnat i december 2013 - vi hade däremot fått en mycket trevligare färg i skinnet!

 

Även detta besök i Stockholm blev kortvarigt, dock hann jag med att både tvätta, träffa vänner, packa om och införskaffa en ny och förhoppningsvis mer stötsäker telefon.

 

Den 9e januari satt jag återigen på Arlanda på väg tillbaka till Kanada, jag räknade på mina flighter och insåg att jag redan varit uppe i luften 13 gånger (borträknat mitt handfulla antal helikopterturer) sen den 29e november, och då återstod fortfarande tre flighter. 

 

Jag hade cirka ett dygn i Revelstoke innan det begav sig upp till jobbet igen, där lika många som var glada att se mig var avunsjuka på min färg. Tack solen i Sydafrika! Veckan på lodgen blev minst sagt intensiv. Ett hus fullt med gäster och kunskaper som knappt hunnit sätta sig sen sist gav mig en rejäl skjuts och jag jobbade mig svettig varje dag. Kvällarna var tacksamt desto lugnare. Tyvärr låg vi lite efter i planeringen under början av vecka så först på torsdagen fick jag också ta mig upp på berget med ett gäng fantastiska kollegor (allt detta kommer i en fotad uppdatering inom..kort). Jag hade tur och fick åka ut med en grupp gäster redan på fredagen igen! En grupp med riktigt bra skidåkare så det gällade att stå på benen, och när vi kom hem igen fick jag glatt höra att min åkning hade överträffat deras förväntningar. Hah! 

 

Det var återigen lördag och dags att byta gäster och några ur personalstyrkan. Lördagar är kortsagt en dag som alla fasar för.. Och på grund av molntäcket var det svårt för helikoptrarna att lyfta och flyga ut med gästerna, så de fick snällt vänta i allrummet medans vi sprang benen av oss för att hinna bädda om sängar samt superstäda alla badrum. Sen vi fick snällt vänta på at kunna ge oss av, vilket även det tog sin lilla tid. Att vi dessutom mötte sju älgar på vägen till parkeringen gjorde ju inte resan mindre smärtfri. Då vi numera inte blir fluga till och från lodgen tar vi vägen ner i Haggi, en mindre pistmaskin av det svensk/norska märket Hägglunds. 

 

Klockan 18 på kvällen blev jag avsläppt utanför min lägenhet i Revelstoke där Sofia väntade. Våra andra vänner, G (Genevive) och Hannah var på respektives jobb. Vi unnade oss en prisvärd sushi till middag eftersom båda var på tok för trötta efter en lång arbetsdag för att ha någon inspiration till hemlagad middag. 

Väl hemma igen stupade Sofia i säng, jag höll mig vaken en stund till för att vänta på min vän Johan som skulle komma till Revelstoke samma kväll. Han kom fram kring midnatt och inte långt senare stupade även jag ner i min säng. Gott! 

Ingen av oss ställde någon väckning till söndagen vilket resulterade i en segstartad morgon och en rundtur i stan. 

Måndagen bjöd på solskens åkning och värkande ben, tisdagen likaså bortsett från att Johan lyckades åka sönder sin ena bindning så även onsdagen spenderades i stan med en rad olika stopp - såsom mataffären, banken, gymmet med flera. På torsdag var det dags att ge sig upp på berget igen, dessvärre bjuder vädret på mer sol än vanligt just nu. Alla går runt och ber efter mer snö! Ni kanske tycker att det låter konstigt, men en vecka med sol här är inte uppskattat.... Inte denna tid på året i alla fall. Och inte heller fredagen kom med någon snö..

 

Lördagen, idag alltså, startade tidigt med uppgång 05.15 för att åka till jobbet. Med ett stopp på Gothics, en närliggande lodge där jag och Kat fick hålla till ett tag i väntat på matleveransen som skulle både dit och sen upp med oss hit till Adamants. Jag kan bara säga att hela kroppen värker efter en veckas åkning samt dubbla på- och avladdningar av den matleverans som kommer en gång i veckan. Maten räcker för att fylla över 50 hungriga magar fyra gånger om dagen varje vecka, så det är minst sagt mycket mat vid varje leverans..

 

Klockan är 17.50 och det är hög tid för mig att duscha och byta om till kvällens middag - lyckligtvis ska jag hjälpa till i köket så jag behöver inte vara påklistrat trevlig inför gästerna!!

 

Ovanstående text skrev jag för ca vå veckor sedan... Någonting oväntat hände och jag har inte kunnat göra något förrän nu - när jag är tillbaka i Revelstoke.

 

De två veckorna rusade förbi med några riktitgt bra heli ski turer och massa skratt med kollegorna.

Väl hemma igen har jag och Sofia räknat lite och inser att vi bara har tre omgångar kvar på respektive lodge. Sen är det redan slut!! Allt svishar förbi med en hejdlös fart... Lika snabbt trängde sig ångesten på när vi båda började kolla flyg hem... 

 

 

Jag har alltid tyckt att det är roligt att resa. Jag tycker fortfarande att det är roligt att resa, såvida allting går utan problem. 

Idag tycker jag inte om att resa. Idag blev det lite krångel på vägen till resan. 

 

En orolig natt med fasa för att försova mig till bussen som avgick 05.45. 

En kort powernap på bussen som anlände till Kelowna Airport 08.15. 

 

Fick checka in trots att jag var flera timmar för tidig för min flight.

Väl igenom alla säkerhetskontroller satte jag mig vid gaten och väntade på min tur medans de landade och laddade flera andra flyg. 11.30, 15min innan ombordstigning fick jag reda på att min flight var inställd...

 

 

Jag har blivit ombokad till en annan flight via Vancouver och London, med kortare stopp än tidigare resa. Och den avgår nu 16.10......

 

 

Lisa.

 

17 dagar efter ankomst är det dags för avresa. Det har minst sagt varit 17 fartfyllda dagar. Tre dagar på berget. Tolv dagar på jobbet. En dag körandes t/r till Salmon Arm för att få mitt SIN-nummer (något som jag behöver för att få jobba här). Samt idag, resandes över atlanten, via USA & Paris. 

Som ni säkert misstänker så ska det bli skönt att komma hem och sova.. Innan det är dags för nästa långresa; Sydafrika med familjen!

 

Jag kommer helt klart att sakna Revelstoke och CMH. Dagarna på lodgen har varit långt över förväntan! Jag visste att det skulle vara bra, men jag har ofta svårt att förvänta mig saker från något som jag aldrig upplevt tidigare. Det är stor skillnad från mina tidigare vintrar, allt är annorlunda. Framförallt levnadsstandarden. Att inte bo varandra, utan att tom få ha sitt eget rum. Att det snöar, nästan, konstant. Att få åka skidor med gästerna på betald arbetstid. Att bli serverad frukost, lunch, afternoon tea och middag varje dag. Som tur är, så finns det både gym, längdskidor och möjlighet till heliskiing på plats. 

 

Apropå heliskiing så fick jag följa med våra gäster förra veckan! Det fanns några platser över på torsdagen, jag var lyckligt lottad som fick följa med. Det var det bästa jag har gjort på länge, snön var helt makalös, terrängen var utmanande men inte omöjlig och sällskapet var en drös glada österrikare.

 

 

Det är snarrt dags för mig att gå ombord på flyget till från Kelowna. Första stoppet blir i Seattle på 2,5 timmar. Därefter blir det en tur över atlanten till Paris där jag kommer att spendera 4,5 timmar.. Sen, sen kommer jag hem till Arlanda och Stockholm. Landar 18.30 svensk tid, från dörr till dörr räknar jag med en resa på cirka 30 timmar.. 

 

 

Vi ses snart familjen!

Lisa.

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag redan vet att lördagen kommer att bli en minst sagt lång och eventfull dag så vill jag göra er uppdaterade på vad som händer här på 955 höjdmeter. 

 

Denna dag började något tidigare än gågna dagar då alla skulle deltra på morgon stretchen. Kul tyckte jag, Bra tyckte andra. Stelt tyckte nog de flesta - då i kroppen, inte mentalt. Kollegorna jag har omkring mig är i flesta fall helt klockrena, unga som äldre! Jag har fattat oerhört bra tyckte för majoriteten, de andra lär jag känna tids nog. Ingen stress.

 

Varje morgon blir vi bortskämda med en riktigt frukostbuffé, utbudet varierar lite från dag till dag. 

Gröt, fruktsallad, ägg i olika former, bröd, müsli och olika typer av varm mat finna alltd att tillgå.

 

 

Vi har haft grymt många genomgångar och utbildningar av olika slag, bla bransäkerhet, helikoptervett, radio-avlyssning (i samma klass som FRA), lavinsäkerhet, utryckningsplaner och lite annat. Med andra ord är det mycket information som ska in. Och information som ska bearbetas och förhoppningsvis aldrig, aldrig, aldrig behöva användas. 

 <- mitt jobb & hem för största delen denna vinter.

 

 

Meen, vi får inte glömma alla delar på denna anläggning som också ska hållas efter innan de första gästerna kommer hit. På måndag. Om två dagar. 

Om två dagar tar vi emot en drös Österrikare, vänner till ett par av guiderna på plats. Inte nog med att folk i min närhet på fullt allvar än blandar ihop Sverige och Schwiez, de skedde också ett missförstånd personalen emellan hurvida de nästkommande gästerna vad från Österrike eller Australien - Austrians eller Aussies. 

Har jag förresen nämnt att jag är enda svensk på plats? Och tydligen har jag fått i uppdrag att översätta l"lite text" gällande deras truck/plogbil (se bild i tidigare inlägg) då den tydligen är tillverkad i något skandinaviskt land. Riktigt vilket visste de inte säkert. 

 

Det enda som jag nog aldrig blir mätt på här är utsikten... Förviss har jag putsat lampor halva dagen, men med denna utsikt kan jag nog gå med på att göra det mesta. 

 

 

Imorgon ska vi alla ut och åka, för första gången. Med guide och allt. Vi ska dessutom nyttja våra teoretiska lavinkunskaper rent praktiskt. Vi kommer också bli bedömda på vår åkning, om en kan följa med gruppen i ett bra tempo. No need to say att det är en smått nervös, och självklart laddad, Lisa som släcker för dagen.

 

Hoppas på lite fler in-action-bilder under morgon dagen. Min kamera är dessvärre storlek XL och passar inte i de ryggsäckar som vi blivit tilldelade..

 

vad kvällen bjuder på vet vi inte helt klart än, något festligt inslag blir det helt klart ör att lätta på stämningen innan vi får besök.

 

Natti!

 

Lisa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Två veckor kvar till avfärd..

 

Jag firar med nytt underställ, lager två och vinprovning med kusiner & familj. 

 

14 dagar kvar och inte ett uns början till påbörjad packning. Räknar starkt med att mina sista dagar kommer att singeras Redbull rakt igenom. 

 

Lisa.

 

För snart elva månader sedan hända en tragisk olycka bland mina nära och kära i Verbier..

Vi förlorade en vän. 

Tre vintrar har jag varit i alperna, och lika många vänner har fåt sätta livet till då de gjort något de älskar - att åka skidor. Det är med en viss skräckblandad förtjusning som jag ser på kommande vinter. Jag är så otroligt glad för alla mina vänner som ska åka kors och tvärs världen över för att uppfylla sina drömmar denna vinter, och jag önskar så att jag kunde vara med på alla deras äventyr också. Samtidigt som det får mig att stanna upp och tänka till en extra gång då jag ständigt påminns om hela äventyrets baksida. Tänka på de jag håller nära.

Ett snedsteg.

En felberäkning.

En taskig tajming. 

Att vara på fel plats vid fel tillfälle. 

 

Dock är det lätt att ibland fastna på det som gick snett. Det som blev fel. Det som inte fick hända, men som ändå hände. "Inget ont utan något gott" som så ofta sägs, och ja jag håller med om att det är hårt att säga än idag. För inte ska väl något så ont som detta kunna vägas upp av något gott? Nej, det stämmer. Men som en reaktion på vinterns tragedi har en grupp vänner startat en stiftelse; Skiers Left - Mikaelas minne. Denna stiftelse strävar för att fler ska kunna öka sin lavinkunskap, nybörjare som proffs - gammal som ung. Genom att skänka en slant kan också du hjälpa dom att hjälpa de äventyrslystna som du har i din närhet. 

 

Mitt i allt detta vill jag inte bara tända ett ljus, utan rikta en strålkastare åt de vänner som var med i olyckan men som genom ett under klarade sig, och åt er andra som fanns där för varandra när det var svårt. 

Jag märker också att jag håller av mina närstående mer nu än vad jag kan minnas att jag har gjort tidigare. Vi har en tid tillsammans. En tid som inte alltid har en specifik början, men som alltid kommer att ha ett slut. Jag vill minnas all denna tid med er.

 

 

 

 

Dåså. Eller Välkommen kanske en vanligtvis inleder med..

 

 

 

Nu är återigen det dags att trimma skrivkunskaperna. Det är också dags att göra sig redo för en vinter, men inte en vinter som alla de tidigare vintrarna. Denna vinter, förvisso som de andra, kommer att bli speciell på sitt sätt. Kanske mest för att jag denna gång har beslutat mig för att resa över atlanten, bort till Kanada för att upptäcka nya marker och människor. Den 29e november, klockan 06.20, avgår min flight från ett mörkt och kallt Sverige. Första anhalt blir Amsterdam ett par timmar, därefter följer en långflygning till Calgary innan sista stopp; Kelowna.

 

Kelowna ligger cirka två timmar (mer eller mindre beroende på yttre omständigheter) från en alpby som heter Revelstoke, och det är här som jag kommer att spendera min vinter. Eller tja, en del av den. Jag kommer att jobba för ett företag som heter Canadian Mountain Holidays. Det är en hotellkedja med elva anläggningar runt om i British Columbia, jag kommer att finnas på lodgen Adamants som ligger norr om Revelstoke. Lodgen tar endast 33 gäster, och att de jobbar för att skapa en familjär stämning är det ingen tvekan om. Mina sysslor kommar att variera allt från att städa rum och servera frukost, till att åka skidor och umgås med våra gäster. Detta kommer det att komma löpande uppdateringar om allt eftersom vintern tickar på. Jag kommer att jobba två veckor i stöten för att sedan vara ledig en vecka då jag kommer att befinna mig i Revelstoke tillsammans med min högra hand Sofia. Hon kommer också att jobba för CMH men på en annan lodge, Galena,  söder om Revelstoke. Hon har varit en riktigt klippa med allt vad det har inneburit för mig att komma till Kanada. Hon har hjälpt mig med jobbansökan, visum, boende, resor - allt! Jag är dig evigt tacksam! 

 

 

Det får vara allt för nu, mer information än detta har jag än så länge inte. Uppdateringar kommer att delges under vinterns gång, var så säkra på det. Så håll utkik när det börjar närma sig. Än så länge har jag 17 dagar kvar på svensk mark!

 

CMH Take Flight, se denna video för att få en något klarare uppfattning om vad min vinter kommer att bjuda på. 

Lisa.