äventyrslysten

2014-02-14
07:12:20

Jag tror inte att ni förstår...
..hur glad man kan bli av 86cm snö, vänner och mjölksyra!
 
 
 
 
Vädergudarna har lyssnat på våra böner och det snöar som om det inte finns något slut.
Om det är sant som de säger att man får mask i magen av att äta snö, så har jag vid det här laget lyckads odla en hel del mask!
 
De tråkiga nyheterna är att en av mina vänner krashade rejält igår och bröt lårbenet... Så dessvärre är denna vinter över för hennes del.. Tycker riktigt synd om henne, och hon hade dessutom
 anmält sig till en tävling i Tahoe nästa vecka. Om hon blir kvar här eller inte verkar osäkert, självklart vill vi alla att hon stannar! 
Peppar peppar så har ingen annan jag känner råkat illa ut, och jag kommer ta det ännu lugnare på berget efter denna incident.
 
På lördag åker jag tillbaka till jobbet, även denna lediga vecka har sprungit om mig och jag är inte ens i närheten av en planering för sommaren.. Det börjar helt klart bli kort om tid!
 
Lisa.
 
 

2014-02-11
06:11:00

SNÖ
 
 
 
Vi har under de senaste tre veckorna gått på asfalt och åkt på is, men idag bröts den onda förtrollningen och det har äntligen börjat snöa igen! Inga kopiösa mängder än, men i slutet av veckan kommer det att ha hunnit lägga sig  en rätt bra bas med nysnö. Alla går runt med ett stort leende på läpparna och folk i backen är mer hjälpsamma och positiva än bara ett par dagar sen. Tänk vad lite väderomväxling kan göra med humöret. 
Det är fortfarande kallt som tusan, men vad gör det när allt runtomkring kläs i vitt och leenden?!
 
Igår fyllde en av mina kollegor år, så jag och några vänner överraskade henne med ballonger och paket på en av barerna. Lyckligtvis slutade kvällen tidigt, så när jag tittade ut genom fönstret imorse tog det inte lång tid innan kläderna var på och jag var på väg till bussen med Sofia och Johan i släptåg. Är grymt glad för Johans skull eftersom han åker hem om en vecka och har än så länge inte åkt annat än pist och jobbar på solbrännan. Sen i lördags har han inte pratat om annat än bristen på snö, så vad är bättre än att få en rejäl dos med snö innan man återvänder till ett grått och regningt Stockholm.
 
Appropå återvändo har jag inte kommit särskilt långt i mina planer för sommaren.. Något som jag måste börja tänka på denna vecka eftersom dagarna på lodgen inte ger mycket utrymme för att sitta ner och planera sin framtid, och nästa gång jag är tillbaka till denna stillsamma lägenhet och livsstil är det redan mars!
 
 
 
 
Lisa.
 
 
 

2014-02-09
06:09:00

Bildboom!
 
           
 
 
 
CMH Adamants 
 
 Fick med oss "färsk" glaciäris hem i måndags
 
 
 
 
 
           
 
 

2014-02-09
06:05:00

Ljudet av helikopterpropellrar
..är numera ett ljud som indikerar på at jag är "hemma". Jag är alltså tillbaka på lodgen efter en kort men intensiv veka i Revelstoke. Det har gått ett bra tag sen jag hörde av mig sist så jag ska fatta mig kort med uppdateringen.
 
Efter en lång dag på Kelownas flygplats landade jag i ett grått Stockholm, knappt 48 timmar senare var jag tillbaka på Arlanda för att åka söder ut med familjen. Sydafrika väntade snällt på oss med sköna(?) 30 grader, trevliga människor, god mat, gott vin, häftiga upplevelser, vackra miljöer och en helhäftig safari. Definitivt ett land om jag vill besöka igen. Tiden med familjen var helt klart uppskattad och jag är innerligt tacksam för denna resa!
Drygt två och en halv vecka senare var vi tillbaka i ett lika grått Sverige som vi lämnat i december 2013 - vi hade däremot fått en mycket trevligare färg i skinnet!
 
Även detta besök i Stockholm blev kortvarigt, dock hann jag med att både tvätta, träffa vänner, packa om och införskaffa en ny och förhoppningsvis mer stötsäker telefon.
 
Den 9e januari satt jag återigen på Arlanda på väg tillbaka till Kanada, jag räknade på mina flighter och insåg att jag redan varit uppe i luften 13 gånger (borträknat mitt handfulla antal helikopterturer) sen den 29e november, och då återstod fortfarande tre flighter. 
 
Jag hade cirka ett dygn i Revelstoke innan det begav sig upp till jobbet igen, där lika många som var glada att se mig var avunsjuka på min färg. Tack solen i Sydafrika! Veckan på lodgen blev minst sagt intensiv. Ett hus fullt med gäster och kunskaper som knappt hunnit sätta sig sen sist gav mig en rejäl skjuts och jag jobbade mig svettig varje dag. Kvällarna var tacksamt desto lugnare. Tyvärr låg vi lite efter i planeringen under början av vecka så först på torsdagen fick jag också ta mig upp på berget med ett gäng fantastiska kollegor (allt detta kommer i en fotad uppdatering inom..kort). Jag hade tur och fick åka ut med en grupp gäster redan på fredagen igen! En grupp med riktigt bra skidåkare så det gällade att stå på benen, och när vi kom hem igen fick jag glatt höra att min åkning hade överträffat deras förväntningar. Hah! 
 
Det var återigen lördag och dags att byta gäster och några ur personalstyrkan. Lördagar är kortsagt en dag som alla fasar för.. Och på grund av molntäcket var det svårt för helikoptrarna att lyfta och flyga ut med gästerna, så de fick snällt vänta i allrummet medans vi sprang benen av oss för att hinna bädda om sängar samt superstäda alla badrum. Sen vi fick snällt vänta på at kunna ge oss av, vilket även det tog sin lilla tid. Att vi dessutom mötte sju älgar på vägen till parkeringen gjorde ju inte resan mindre smärtfri. Då vi numera inte blir fluga till och från lodgen tar vi vägen ner i Haggi, en mindre pistmaskin av det svensk/norska märket Hägglunds. 
 
Klockan 18 på kvällen blev jag avsläppt utanför min lägenhet i Revelstoke där Sofia väntade. Våra andra vänner, G (Genevive) och Hannah var på respektives jobb. Vi unnade oss en prisvärd sushi till middag eftersom båda var på tok för trötta efter en lång arbetsdag för att ha någon inspiration till hemlagad middag. 
Väl hemma igen stupade Sofia i säng, jag höll mig vaken en stund till för att vänta på min vän Johan som skulle komma till Revelstoke samma kväll. Han kom fram kring midnatt och inte långt senare stupade även jag ner i min säng. Gott! 
Ingen av oss ställde någon väckning till söndagen vilket resulterade i en segstartad morgon och en rundtur i stan. 
Måndagen bjöd på solskens åkning och värkande ben, tisdagen likaså bortsett från att Johan lyckades åka sönder sin ena bindning så även onsdagen spenderades i stan med en rad olika stopp - såsom mataffären, banken, gymmet med flera. På torsdag var det dags att ge sig upp på berget igen, dessvärre bjuder vädret på mer sol än vanligt just nu. Alla går runt och ber efter mer snö! Ni kanske tycker att det låter konstigt, men en vecka med sol här är inte uppskattat.... Inte denna tid på året i alla fall. Och inte heller fredagen kom med någon snö..
 
Lördagen, idag alltså, startade tidigt med uppgång 05.15 för att åka till jobbet. Med ett stopp på Gothics, en närliggande lodge där jag och Kat fick hålla till ett tag i väntat på matleveransen som skulle både dit och sen upp med oss hit till Adamants. Jag kan bara säga att hela kroppen värker efter en veckas åkning samt dubbla på- och avladdningar av den matleverans som kommer en gång i veckan. Maten räcker för att fylla över 50 hungriga magar fyra gånger om dagen varje vecka, så det är minst sagt mycket mat vid varje leverans..
 
Klockan är 17.50 och det är hög tid för mig att duscha och byta om till kvällens middag - lyckligtvis ska jag hjälpa till i köket så jag behöver inte vara påklistrat trevlig inför gästerna!!
 

Ovanstående text skrev jag för ca vå veckor sedan... Någonting oväntat hände och jag har inte kunnat göra något förrän nu - när jag är tillbaka i Revelstoke.
 
De två veckorna rusade förbi med några riktitgt bra heli ski turer och massa skratt med kollegorna.
Väl hemma igen har jag och Sofia räknat lite och inser att vi bara har tre omgångar kvar på respektive lodge. Sen är det redan slut!! Allt svishar förbi med en hejdlös fart... Lika snabbt trängde sig ångesten på när vi båda började kolla flyg hem...