2014-08-19
06:38:00
En likasinnad
Idag tog jag tillfället i akt att scrolla igenom P1s lista över årets sommarpratare - lotten föll direkt på en halvt långväga släkting, Oskar Kihlborg.
En något större och mer etablerad äventyrare än mig, men med ett lika instresse för att upptäcka nya platser.
Hans sommarprat gjorde mig mer motiverad till att ge mig av och se andra hörn av världen. Bo i tält. Känna att jag lever.
Dagarna uppe på jobbet börjar flyta ihop till en enda massa och med handen på hjärtat börjar jag bli rätt uttråkad. Jag behöver mer spänning för att stimuleras! Var dag tänker jag tillbaka på familjens resa till Sydafrika och allt spännande som vi upplevde där. Samtidigt börjar jag sukta väldigt mycket efter vinter nu, jag har insett att sommar nog inte riktigt är min grej. I alla fall inte i mer än tre månader. Jag trivs i kylan, bland snöflingor och vänner.
Tack Oskar för ett väldigt bra sommarprat, jag lovar att äta mindre rött kött, äventyra mer och sträva efter att leva varje dag!
”Det roliga med äventyr är att man aldrig riktigt vet vad som kommer att hända.”
Lisa.
2014-08-01
07:09:29
Lodge livet
Att bo och leva som jag gör och har gjort under vintern och denna sommar har helt klart sina höjd- och lågpunkter.
Som att ta en powernap just precis här 30min innan vi sparkar igång middagen!
Efter middag och städning samlades en större skara ur personalen och körde ner till samma plats för att beskåda elden som nu hade tilltagit lite i storlek. Dånet och sprakandet från träden som går upp i rök är fängslande, jag önskar så att min kamera kunde göra synen rättvisa..
Vi stannade ett bra tag och iakttog allt som skedde. Alla var på bra humör, det snackades, skrattades och "woooow"ades mest hela tiden.
Höjdpunkterna är förstås anledningarna till varför jag fortsätter på detta spår!
Att få vara bland personer som alla är omtänksamma, hårt arbetande och rätt galna. Att få vara så pass långt bort från civilisationen att jag inte har någon som helst koll på vad som pågår i resten av världen. Att själv få utvecklas så mycket rent mentalt. Och att bli bjuden på vin som kostar 1300$ per flaska! (Ska ta reda på vilket det var också)
Lågpunkterna är självklart befintliga, såsom brist på sömn, långa och tuffa arbetsdagar och att vi är så pass isolerade som vi är. Det är svårt att ta sig iväg och hitta på något när vi endast är omringade av skog, skog och åter skog. Vintern är bra på så sätt med snön, man kan åka pulka och bygga snögubbar i timmar.
Men, nu är det sommar och det som spelar mest roll är hur jag ser på dagen och gör det bästa av det som finns att göra.
En annan, kanske skev, höjdpunkt är skogsbranden som pågår ca 7km från oss. Den har pågått i några dagar nu och är förtrollande! Igår cyklade jag och Hilary ner för att kolla på den under vår rast...
Efter middag och städning samlades en större skara ur personalen och körde ner till samma plats för att beskåda elden som nu hade tilltagit lite i storlek. Dånet och sprakandet från träden som går upp i rök är fängslande, jag önskar så att min kamera kunde göra synen rättvisa..
Vi stannade ett bra tag och iakttog allt som skedde. Alla var på bra humör, det snackades, skrattades och "woooow"ades mest hela tiden.
Det är de små glimtarna av lycka som gör mig varm inombords.
Väl hemma kröp jag ner i min säng, någon dusch för att få bort röklukten brydde jag mig inte om. Duschar gör jag ända mer än ofta här på grund av värmen som fullkomligt sköljer över oss dagarna i ända!
Idag har varit mindre intressant och det är dags att krypa till kojs.
God natt!
Lisa.
2014-07-23
07:38:45
Underbart är kort
Imorgon far jag tillbaka till Bobbie Burns för ytterligare femton dagars arbete. Och tro det eller ej så set jag faktiskt fram emot att åka dit! Ledigheten har varit kort och väldigt lugn - lite för lugn för min del. Saknar att ha folk omkring mig och saker att göra. Visst har jag en del vänner här och det finns roliga saker att göra, men de flesta jobbar och min energi har varit låg för att ta mig ut på någonting själv. Lyckligtvis blev jag medbjuden på sushi middag ikväll men Erin och några av hennes vänner. Att få umgås med såväl gamla som nya ansikten är en enorm stimulans för mig. Jag behöver inte vara den som håller låda hela tiden, jag är lika glad över att få vara med och lyssna och iaktta andra.
Om några dagar kommer jag längta efter att få vara ledig igen, och den gången kommer det verkligen att bli kort! Fyra dagar, varav två halvdagars resande, för att vara exakt. Förhoppningvis har jag lite fler vänner i stan och kanske, kanske lite mer energi för att göra saker.
Klockan börjar bli lagom sent och det är dags att tacka för denna tisdag.
God natt!
Lisa.
2014-07-01
01:07:39
Det är dags att gratulera
Idag, eller igår beroende på vart man bor, fyller min syster Sara år.
Tack för att du förgyller mina dagar
Lisa
Jag har firat henne med en glass och en cykeltur i solen.
Hipp hipp hurra! 🎉
Tack för att du förgyller mina dagar
Lisa
2013-11-15
01:48:00
Ride safe.
För snart elva månader sedan hända en tragisk olycka bland mina nära och kära i Verbier..
Vi förlorade en vän.
Tre vintrar har jag varit i alperna, och lika många vänner har fåt sätta livet till då de gjort något de älskar - att åka skidor. Det är med en viss skräckblandad förtjusning som jag ser på kommande vinter. Jag är så otroligt glad för alla mina vänner som ska åka kors och tvärs världen över för att uppfylla sina drömmar denna vinter, och jag önskar så att jag kunde vara med på alla deras äventyr också. Samtidigt som det får mig att stanna upp och tänka till en extra gång då jag ständigt påminns om hela äventyrets baksida. Tänka på de jag håller nära.
Ett snedsteg.
En felberäkning.
En taskig tajming.
Att vara på fel plats vid fel tillfälle.
Dock är det lätt att ibland fastna på det som gick snett. Det som blev fel. Det som inte fick hända, men som ändå hände. "Inget ont utan något gott" som så ofta sägs, och ja jag håller med om att det är hårt att säga än idag. För inte ska väl något så ont som detta kunna vägas upp av något gott? Nej, det stämmer. Men som en reaktion på vinterns tragedi har en grupp vänner startat en stiftelse; Skiers Left - Mikaelas minne. Denna stiftelse strävar för att fler ska kunna öka sin lavinkunskap, nybörjare som proffs - gammal som ung. Genom att skänka en slant kan också du hjälpa dom att hjälpa de äventyrslystna som du har i din närhet.
Mitt i allt detta vill jag inte bara tända ett ljus, utan rikta en strålkastare åt de vänner som var med i olyckan men som genom ett under klarade sig, och åt er andra som fanns där för varandra när det var svårt.
Tack för att ni finns idag, jag önskar att ni finns kvar så länge jag lever.
Jag märker också att jag håller av mina närstående mer nu än vad jag kan minnas att jag har gjort tidigare. Vi har en tid tillsammans. En tid som inte alltid har en specifik början, men som alltid kommer att ha ett slut. Jag vill minnas all denna tid med er.
Den med ett öppet hjärta kommer för alltid att leva kvar i våra tankar.
Denna vinter kommer jag att lägga mer fokus på att förbättra min lavinkunskap än vad jag har gjort tidigare. Det anordnas en handfull kvällsaktiviteter här i Stockholm och i vinter kommer det att hållas genomgående kurser på jobbet.
En bra utbildning, med rätt utrustning, god kunskap och sunt förnuft bör man klara sig bra.
Utbildning kommer jag som sagt att få ta del av under vinterns lopp. Utrustningen har utökats med en ABS-ryggsäck. Och sunt förnuft är väl det som jag har fått genom tiden bland bergen.
En ABS-ryggsäck är kort och gott en ryggsäck med inbyggd airbag. Denna utlöses genom att dra i ett handtag som sitter på axelremmen. Luftkuddarna fylls på bara några sekunder och dessa hjälper en att flyta ovanför ytan om en lavin utlöses. Mer om dessa finns att läsa på ABS hemsida, http://abs-airbag.de/en/abs-system/.
Ride safe, I will.
Lisa.
